Många är minnena, mest relaterade till jobb och julöl. Jag har ju ännu inte varit med på någon av Compagniets resor. Kommer ihåg en av de första julölen på Kindstugatan med en liten (relativt sett) tapper skara som åt pepparkakor med grönmögelost.

Vore dock roligt att få med några rader om när vi jobbade nio personer med en organisation på 110 personer vid samma tillfälle. För mig var det roligt att kunna bjuda på ett så stort jobb till CC.

CC har för mig inneburit stimulerande möjligheter att komplettera min tidigare ledarskapserfarenhet med ny kunskap. Att inom CC ram ständigt utveckla medlemmarna inom olika områden är unikt och beundransvärt.

Ett starkt minne var Thailand-insatsen med team 2!

CC bidrog med både senior och junior konsulter för att ge Handelshögskolestudenterna insikt i ledarskap och grupprocesser.

Jag har träffat så himla många personer genom nätverket som har gett mig så mycket både personlighetsmässigt och professionellt. Jag hade aldrig klarat mig som konsult utan den hjälp jag fått i uppdrag av er. 

En dans i Baltimore. Klockan tre på eftermiddagen nyårsafton 2004 ringer Stefan till mig. Det är mitt under den första tsunamiveckan. Stefan och Marianne har arbetat i dygnet runt, känns det som, med att organisera hemkomst för personal från resebolagen.

Bröllop - Ett underbart minne från vår tid i CC ägde rum på Karlbergs slott. Vi gifte oss denna dag och eftersom Katharina arbetade där fick vi disponera hela slottet. 

Jag har många starka minnen men ett som jag drar mig till minnes är när jag jobbade på Swedint och man ringde från Gotland och behövde hjälp med en trafikolycka där en soldat omkommit och de andra soldaterna räddat livet på en fastklämd kamrat i det brinnande fordonet.

Att vara eller inte vara – in charge. Vi åkte till Vilnius, Christer Engström och jag för att ha ledarutveckling med Banken. Med på programmet var deltagare från Sverige, Norge, Estland, Lettland, Litauen, Tyskland och Schweiz.

Så står jag då inför tusen personer i Baltimore med mitt tummade manus, dunkande hjärta och torra läppar. Jag skall berätta om några av de värsta dagarna i mitt liv. Jag skall berätta om 63 döda barn, 150 drabbade brandmän och erfarenheter som jag helst skulle velat vara utan.

Ödmjukhet och generositet – tänk att kunna ge så mycket till varandra på ett prestigelöst sätt utan att känna konkurrens eller skapa förväntningar på pay back, att inte behöva prata och sälja in Competenscompagniet utan låta utfört arbete vara den bästa marknadsföringen.

Som ny medlem så var jag spänd på hur det skulle vara att komma med på en av dessa resor som så många haft så mycket utbyte av. Temat var ju som ni kanske redan vet, reflekterande team med walk and talk som metod.

När den annars så (i tidspressade situationer) lugne Stefan D. stod på Scanias kursgård och ringde efter bilen med mig, Gunilla Thor och Kim Ruthberg som var 10 minuter sena. Det slutade med att vi gick ur det hela stärkta och nöjda och det är ett tecken på hur tiden med CC har varit.

När jag pratar med andra om Competenscompagniet brukar jag förutom att berätta om våra värderingar i form av låtar berätta om hur jag upplever att de verkligen levs – vilket är ovanligt.

Jag har ju inte gjort så mycket tillsammans med andra CC-medlemmar men jag kan ju inte låta bli att tänka på hur nära Marianne och jag var att berika polisen här i Dalarna. (hela gruppen försvann på utryckning strax innan uppdraget)

Grand Hotel Saltsjöbaden, Hjärtans Knektar mötte Damer med Ruter i. Knektarna uppträdde avspänt i jeans och skjortor som hängde klädsamt över kalaskulorna. Det talades om svåra samtal, om inkännandets konst, om att möta medarbetare i kris, om att förena ledarrollen med personlig integritet.

För mig står CC för: Yrkesskicklighet, Rock´n Roll, Resor, Utveckling, Möten, Dans och Musik, Inspiration, Gemenskap, Sammanhang, Viktigt, Kvalitét.